PTNoje

PITEÅ   Målmedvetet går hårdrockbandet In this grey mot skivdebut. Till sommaren släpps albumet som ska följas av en turné.
- Att få göra ett debutalbum blir en bra spark för oss, säger Tommy Eliasson, sångare i ett band där delmålen och letandet efter en egen stil står högt på dagordningen.

Kim Eliasson, bas, Tommy Eliasson, sång, och Nicklas Johansson, trummor, spelade ihop tidigt. Kim Eliasson var bara elva år gammal när de började och konstaterar att utvecklingen har gått framåt sedan Black Widow, som bandet kom att kalla sig.
Mellan 2002 och 2007 blev det ett långt uppehåll. Grabbarna tappade sugen efter rejäla motgångar i studion.
- Det sket sig när vi höll på att spela in. Hårddisken pajade och allt material försvann. Flera veckors arbete, minns Nicklas Johansson.
- Vi for inte och repade, gjorde ingenting. Det rann bara ut, minns Tommy Eliasson och skrattar gott.
Det tog några år att slicka såren, men sedan kände sig Kim, Tommy och Nicklas redo. Micke Hedenström flyttade hem från Umeå och Patrik Östlund från Sundsvall efter tre år. Med dem som nya gitarrister togs nya tag. Personkemin stämde direkt.
Himmel och helvete
Någon föreslog att bandet skulle heta In this grey efter gruppens låt med samma titel. Kim Eliasson analyserar:
- Med lite eftertanke passar det bra. Det går inte att sätta fingret på vad vi spelar. Det är lite "grey scale".
Influenserna varierar kraftigt. För Nicklas Johansson är det exempelvis hårdrockdiet som gäller, medan Micke Hedenström gärna lyssnar på blues och jazz. Om än grunden är hård, melodiös metal finns det även inslag av jazziga solon och poppiga melodislingor på sina ställen.
- Det vi gör i bandet hoppas vi har en egen touch och stil, säger Kim Eliasson.
- Det finns så många band som kopierar. "Nu ska vi låta som Helloween" och så gör man det. Det blir inte så intressant. Vi kör lite tyngre metal, utan att det blir dödsmetall. Någonstans mellan In Flames och ... Någonstans mellan himmel och helvete (skratt), nej, men det är mycket melodiskt. Både gitarr- och sångbaserad musik, förklarar Tommy Eliasson.
Beskrivningen "mellan himmel och helvete" stämmer dock när det gäller de texter han skriver.
- Det är egna tankar om "allt" i princip. Det är mest stora grejer. Vissa texter handlar om hur vi behandlar jorden, med överkonsumtion och så. Andra går mer i detalj. Jag begriper mig inte på dem själv ibland (skratt), men jag tycker ändå att de är bra. Ibland tar det flera månader innan man kommer på vad en text egentligen handlar om.
Bland bandets liveframträdanden finns tre hårdrockgalor på Black Box, men Micke Hedenström pratar om "Pitesyndromet" när han konstaterar att det är för få speltillfällen i stan. När skivan är släppt tänker bandet sätta ihop en riktig turné.
- Man repar ju för att spela live. Det är lika kul att skapa i studion som att spela live egentligen, säger Tommy Eliasson som blivit något av bandets egen producent och ljudtekniker i studion.
Superproduktion
Inspelningen i SV Nords studio i Bergsviken har gått mycket smidigt. De flesta instrumenten är lagda och de har precis börjat spela in sång när PT träffar dem.
- Vi är lite ockuperade just nu. Vi satsar stenhårt på en superproduktion och har en produktionstid på tre månader, säger Kim Eliasson.
Det är han som är bandledare, men brodern Tommy och Micke Hedenström står för det mesta av musikskapandet.
Viktigt med delmål
Starka intressen finns från både skiv- och bokningsbolag i Stockholm, avslöjar bandet. Blir det inget kontrakt tänker de ge ut sin debutskiva på egen hand.
Medlemmarna har vanliga jobb, men vill helst jobba helt med musiken, åtminstone periodvis.
- Att leva på hårdrock är svårt. Å andra sidan finns det intresse för den musiken, säger Tommy Eliasson.
- Att slippa jobba och bara spela, det vore det ultimata, säger Nicklas Johansson.
Är det möjligt att nå upp till?
- Ja. Beslutet är då taget av "diktatorn". Ni andra får haka på, säger Kim Eliasson och skrattar gott.
Skillnaden mellan vilka som lyckas och inte är målsättningen, resonerar bandet.
- Vi har kört mycket med det. En spelning, en demo, ett album ... Naturligtvis är det kul att bara repa, men det är mycket lättare att hålla fokus om man har ett mål, menar Patrik Östlund.
Unga fans
PT träffar bandet i en kyrka strax utanför stan där de repeterar. Ett rejält lyft jämfört med det kallgarage i Altersbruk där de härjade tidigare, bara de ser till att inte krocka med gudstjänster och liknande. Fansen har redan hittat dit, verkar det som.
- Det var några ungar som hade stått utanför och lyssnat. De tyckte att vi var jättebra. Efter ett tag vågade de fråga om autografer. De var jättegulliga, säger Patrik Östlund.