PTNoje

HÄRJEDALEN  Elias & The Wizzkids spelar på Studio Acusticum, BIack Box, på lördag kväll. I bagaget finns inte bara en ny skiva, utan även en manskalender för 2010 där medlemmarna poserar.

Sångaren Elias Åkesson ringer från bilen, på väg till Stockholm efter besök hos släkt i Jämtland i sällskap av sin flickvän. Då och då avbryts intervjun av en GPS-stel damröst och budskap som "sväng vänster om 300 meter". Färden går på avkrokar, mellan antik- och loppisbutiker i jakt på fynd.
Elias Åkesson har ett förflutet som gatumusiker från tiden som fattig student i Uppsala.
- Jag satte mig och började tigga pengar på stan (skratt). Jag spelade egna låtar. Det var det enda jag kunde. Sedan började folk bjuda in mig till olika scener.
Som Elias one man band fick han allt fler spelningar. Inför en spelning på Debaser repade han in låtarna med basist och trummis.
- Efter ett halvår började Daniel och Jon klaga på att vi fortfarande hette Elias one man band.
2006 bytte bandet namn och året därpå släpptes debutplattan "A little mess". Nu är det dags för skiva nummer två.
- Vi är otroligt stolta. Det känns mycket mer genomarbetat i både text och produktion, säger Elias Åkesson.
Elektrifiering
Kompisarna Therese Johansson (från Lowood) och Britta Persson gästar på de inledande och avslutande duetterna och bandet har skaffat sig en utomstående producent, Andreas Söderlund (Hello Saferide, Niccokick med flera).
- Den är ganska annorlunda mot förra skivan. Då hade jag skrivit låtarna själv och vi spelade in helt själva. Låtarna är skrivna för bandformat från början den här gången. Det är först nu vi släpper en skiva som band. Akustisk gitarr och munspel har bytts ut mot elgitarr och synt. Det har skett en ganska stor elektrifiering.
Finns det något huvudtema på plattan?
- En grej som går igen textmässigt är en uppmaning till sig själv och andra att sträcka på sig. Det finns en oro för bostad, karriär, och framtid som drabbar alla som man känner, i Stockholm i alla fall. Det är inte vi som är slarviga. Det är en konstig struktur och vi är stolta över det vi gör. Förra skivan var mer ängslig i texterna. Den här är mer "sträck på dig och gå ut och gör".
Manskalender
Det finns ett stort gör det själv-tänk hos Elias & The Wizz Kids. Videor har spelats in på drastiska men enkla sätt med bandet springandes längs Stockholms gata filmade från en bagagelucka och senast med en HD-kamera monterad på Elias Åkesson på väg mellan frukostbord och boxningsring.
När det var dags för skivomslag hade bandet många bilder. De valde ut tolv och bestämde sig för att göra en kalender.
- Det spretar ganska mycket. Vi har många olika influenser. När vi skulle ta bilder funderade vi hur vi skulle presentera oss. Ska vi sitta och fika, vara naturliga och visa vilka vi verkligen är? Allt kändes pretentiöst och krystat. Vi tänkte att vi skulle visa vilka vi inte är, göra någonting kul i stället.
Arbetarromantik var en utgångspunkt för bilderna.