Sophie Zelmani går samma väg
Stockholm
Sophie Zelmani låter sig inte påverkas av rädslan. Snart åker hon ut på turné med sitt nya album i bagaget. Och sin gamla scenskräck.
Det finns en liten grupp svenska artister som både säljer många skivor och får fina recensioner - varje gång. Folkkära Sophie Zelmani är en av dem. Totalt har det blivit åtta skivor på 15 år, ungefär en vartannat år. Ett hyfsat produktionstempo.
- Det har bara blivit så. Det är min naturliga takt. Efter att jag har släppt en skiva kan jag tänka att nu får det räcka, men sedan kommer alltid viljan tillbaka. Så var det nu efter "I’m the rain" också. Jag är till och med sugen på att turnera, säger Sophie Zelmani och verkar själv förvånad över vad hon just sagt.
En balansgång
Att spela live har länge varit förknippat med ångest. Det är scenskräcken som gör att Sophie Zelmanis turnéer blir få och korta, det har hon aldrig hymlat med. Trots det ser hon alltså fram emot den stundande vårturnén.
- Det är så svårt att förklara! Jag är ju spelsugen, jag gillar att turnera egentligen. Men det är en balansgång. Jag vill inte spela för mycket. Ju färre gånger man spelar, desto mindre risk är det att man misslyckas, förklarar hon.
Alltid kräkfärdig
Att ställa sig på scenen och utsätta sig för det hemska år efter år har inte hjälpt. Skräcken är lika stark som alltid. Hon beskriver känslan som kommer att skölja över henne på turnépremiären i mars.
- Jag är alltid kräkfärdig, i totalt upplösningstillstånd. Det kommer jag att vara nu också. Och försvinner inte den känslan efter halva första låten är det kört. Då blir jag svimfärdig, får panikångest
eller något annat hemskt.
Från magen
Men någon ångest märks inte i Sophie Zelmanis musik. Hon har samarbetat med producenten Lars Halapi i många år. De har låtit hennes trygga, viskande röst och Halapis karakteristiska instrumentering förbli oförändrad. Så även på nya albumet "I’m the rain".
Vissa kritiker har sagt att du låter likadant på alla dina album. Håller du med om det?
- Ja, på ett sätt. Jag bestämmer inte hur det ska låta innan, låtarna kommer bara ut, från magen. För att musiken ska förändras måste jag själv förändras. Och det har inte hänt än.
