PTNoje

Revy 

Billiga fyllor, förväxlingskomik, organiskt "avfall" i grön tunna och avslutningsvis ett riktigt "hallelujah moment". Pite-revyn 2010 är här. Jubileumsåret summerar ett tacksamt 2009 och bjuder i andra halvlek på favoriter i repris, alltihop i en trivsam men snäppet för lång föreställning.

Anna Anka på jämställdhetsmöte i Koler är en sketch som är lika rolig i verkligheten som på papperet. Hannah Öhman är en talang på dialekter och serverar en yvigt självgod ankstek.
De trevliga visorna om vindkraft och skit i de gröna tunnorna har någonting genuint mysigt över sig. Fiffiga fysiska lösningar, parade med kluriga textpoäng. Möjligen hade dessa skapelser, signerade Stefan B Andersson, gjort sig ännu bättre i det byaturné-format som ensemblen också hunnit testa.

Tyvärr är inte sketchen om PT-redaktionens morgonbön den höjdare jag hoppats på. Visst är det kul med kängor mot nyhetsvärdering, rubriksättning och förseningar, men på det hela taget hade jag väntat mig mer av den. Samma sak med sketchen "Idog", som har en bra grundidé där "Idol" möter "Draknästet" men där genomförandet är pratigt och manus känns lite poänglöst. Ett sångnummer med fem schlagerdrottningar har visserligen en del fyndigheter, men potpurri av kända ansikten på det sättet känns väldigt förutsägbart i revysammanhang.
Stefan Alenius som praktfyllo med härlig tajming (läs otajming) demonstrerar billig fylla i "På egen hand", den sketch som tillsammans med nämnda Anka och en avslutande vaccinationskö är de stora behållningarna av akt ett.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det kan inte bli för kort. Att ta bort 17 minuter av akt ett hade effektivt tagit bort "ganska" framför "bra".

Dansarna har också klivit fram ordentligt och gått från andningspaus för revyaktörerna till genomtänkt visuell förstärkning. "De sanna änglarna ..." är en snygg koreografi i enkel, men väl fungerande ljussättning och "The king of pop" ler förmodligen från sin himmel om han ser numret med samma namn.

En del ljudstrul, med ojämna nivåer, distortion och väsande "s" irriterar i första halvlek, men det blir bättre efter paus. Det är här de tio åren firas med créme de la créme av sketcher och musiknummer. Det enda jag har att anmärka på är sång- och dansnumret "Extreme hangover" som bara känns som en trist upprepning på vad som redan serverats oss av ett par ludna kannibaler en stund tidigare. Annars är det glada bekantskaper som Stefan Svenssons överförfriskade flygkapten, nasale Eskil (Stefan B Andersson) och hans Majsan (Siw Öhman), väl samkörda när det ska provas bilar. "Bara sex" är ett både roligt och väl fungerande a capella-nummer medan Annika Gaudet gör en värdig svensk version av "From this moment".

Trots att jag har sett flera av numren tidigare känns andra akten riktigt bra och har du aldrig sett Pite-revyn tidigare är det en bra resumé över deras tio år tillsammans. Piteås handlare får ursäkta, men 2001 kändes det som om halva stan gick omkring och sa "han handlar i Lule" och visst är Sixten Renquists välvillige översättare, med blott en ABF-kurs på sitt CV, ett kapitel för sig. En självklar avslutare innan hela ensemblen gör en snygg final i en egen version av EMD:s "Baby goodbye".
Precis som ifjol är det andra halvlek som är den riktigt roliga och på det hela taget finns det inte så mycket att knorra över. Tio år har det blivit. Förhoppningsvis blir det många fler.