Sympatisk matiné med populäre Lemma
Konsert
"If I used to love you" må vara Daniel Lemmas visitkort, men den melodiösa radiosoulen är bara en av färgerna på paletten för den Göteborgsbaserade artisten. Det är bredare amerikana än så. Ibland bluesigt, ibland klassiskt singer/songwritermässigt, men det är inte på låtarna i sig han plockar poäng. Det är på musikantskapet, svänget och den "bjussiga" attityden.
Daniel Lemma på sång som både klingar fint, väser och vibrerar kompar sig själv på gitarr och har rätt hjälp av Stefan Wingefors som levererar mustigt saloon-piano, dragspelssolon med rätt häng och kontrabasfigurer med dunkla baktankar.
Det är två personer som lyckas låta mycket, inte minst i engagerande upptemponumret "Oxford town", en verklig utstickare med temperament och sina fina underdelningar som Lemma knackar fram på gitarrkroppen.
Andra fina stunder är optimistiska ukulele-bluesen "Somebody on your side" med fin allsång från en publik som är öppen för kommunikation, "Lie and tell me you’re happy" och, förstås, den där jättehiten som verkligen sticker ut.
Lemma är en sköning på scen, med sina grimaser, sitt bångstyriga vänsterben som han slänger ut hela tiden och sitt trevliga mellansnack som han gärna hade fått bygga ut lite mer. Flera av låtarna har en berättande karaktär, men det hade gärna fått bli mer i talad form. Var är berättelserna från New York till exempel?
Fem dagar i rad har jag sprungit på evenemang. Ett lyxbesvär då de har hållit hög nivå, men när orken tryter är det tur att siste man på checklistan heter Daniel Lemma. En matinéföreställning (starttid 14.00) som blir en sympatisk avslutning på helgen. Dessutom gläder det att se att Lemma,trots att fler brottarhits har lyst med sin frånvaro, lyckas hålla intresset uppe hos så många.
